När den nya socialtjänstlagen trädde i kraft 2025 var ambitionen tydlig: socialtjänsten ska bli mer förebyggande, mer tillgänglig och mer kunskapsbaserad.
För individ- och familjeomsorgen innebär det att flera frågor som länge funnits på agendan nu fått ett tydligare stöd i lagstiftningen. Tidiga insatser, samverkan och ett mer långsiktigt perspektiv på sociala problem ska få större utrymme i verksamheterna.
Nu har kommunerna haft drygt ett år på sig att påbörja omställningen. Men har lagen lett till några konkreta förändringar?
Det korta svaret är ja – men kanske inte på det sätt som många förväntade sig.
Den största förändringen är tydligare förväntningar
Mycket av det som lyfts fram i den nya socialtjänstlagen är välkänt för individ- och familjeomsorgen. Många kommuner har under lång tid arbetat med förebyggande insatser, samverkan kring barn och unga samt stöd till vuxna i utsatta situationer.
Det som förändrats är att lagstiftningen tydligare beskriver vilken riktning verksamheten förväntas ta.
Flera kommuner beskriver att frågor som tidigare kunnat prioriteras ned till förmån för akuta ärenden, nu fått en starkare position i verksamhetsplaneringen.
För vissa innebär det mindre justeringar. För andra handlar det om att förändra arbetssätt, utveckla öppna insatser och skapa bättre förutsättningar för tidiga insatser innan problem hinner växa sig större.
Likvärdighet handlar om mer än kommungränser
En av lagens tydliga ambitioner är att minska omotiverade skillnader i vilket stöd invånare får.
För individ- och familjeomsorgen handlar det inte bara om skillnader mellan kommuner. Det handlar också om att skapa mer likvärdiga bedömningar, utredningar och insatser inom den egna organisationen.
Invånare ska kunna förvänta sig en rättssäker handläggning och ett professionellt bemötande oavsett vilken handläggare eller enhet de kommer i kontakt med.
Målet är inte att minska det professionella handlingsutrymmet. Däremot ökar kraven på gemensamma arbetssätt, metodstöd och kvalitetssäkring.
Omställningen handlar lika mycket om kapacitet som om arbetssätt
När förebyggande arbete diskuteras handlar samtalet ofta om metoder och organisation. Men för många IFO-verksamheter är den stora utmaningen kapacitet.
Många verksamheter arbetar samtidigt med höga ärendevolymer, svårigheter att rekrytera erfarna socialsekreterare och ett omfattande utvecklingsarbete.
Det gör att omställningen i praktiken blir en fråga om att skapa tid och utrymme för förändring utan att den dagliga myndighetsutövningen påverkas.
Det är också här vi ser att många chefer brottas med samma fråga:
Hur utvecklar vi verksamheten samtidigt som vi säkerställer kvalitet, rättssäkerhet och rimliga arbetsförutsättningar för medarbetarna?
Har vi sett några resultat?
Det är fortfarande tidigt att dra långtgående slutsatser om lagens effekter.
Däremot beskriver många kommuner att den nya socialtjänstlagen har bidragit till att frågor om tidiga insatser, öppna stödformer och samverkan fått större uppmärksamhet.
Kanske är det just där den största förändringen hittills finns. Inte i enskilda organisationsförändringar, utan i att förväntningarna på individ- och familjeomsorgens uppdrag blivit tydligare.
Hur ser det ut inom er verksamhet?
Nu när vi går in i år två med den nya socialtjänstlagen ser vi fram emot att följa utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen. Vi tar gärna del av era erfarenheter av omställningen, de effekter ni ser och de utmaningar ni möter.
