Den 1 juli 2026 trädde de nya bestämmelserna om aktivitetskrav inom försörjningsstödet i kraft. Förändringen berör framför allt ekonomiskt bistånd, men i praktiken får den betydelse långt utanför den egna enheten.
Personer som får försörjningsstöd kan samtidigt ha stöd inom LSS eller socialpsykiatri, vara aktuella inom vuxen, ha insatser kopplade till våld i nära relationer eller leva i en familj där barn- och ungdomsvården är involverad.
När aktivitetskravet planeras behöver därför hela personens situation fungera tillsammans.
Från den 1 oktober 2026 blir socialnämnden skyldig att ställa aktivitetskrav på personer som har fått försörjningsstöd under minst tre sammanhängande månader och som omfattas av reglerna.
Vad innebär aktivitetskravet?
Aktiviteterna ska stärka den enskildes möjligheter att arbeta, studera eller på annat sätt närma sig egen försörjning.
Det kan exempelvis handla om arbetsplatsförlagda aktiviteter, språkträning, stöd i att söka arbete eller andra insatser med liknande syfte.
Utgångspunkten är aktivitet i den omfattning personen har förmåga att delta, men högst 40 timmar per vecka.
Samtidigt ska aktivitetskravet anpassas efter sådant som redan pågår. Deltidsarbete, arbetsmarknadspolitiska program, sfi, utbildning, rehabilitering och andra statliga, kommunala eller regionala insatser ska påverka hur omfattande kravet blir.
Socialnämnden ska också upprätta en individuell plan för aktiviteterna, vilket gör den individuella bedömningen central.
För ekonomiskt bistånd: fler delar behöver vägas samman
För handläggare inom ekonomiskt bistånd blir förändringen mest direkt.
Det handlar inte bara om att avgöra om en person omfattas av aktivitetskravet. Handläggaren behöver också bedöma vilken förmåga personen har att delta, vilka andra insatser som pågår och hur mycket tid som faktiskt kan omfattas av kravet.
Två personer som har fått försörjningsstöd lika länge kan därför få helt olika upplägg.
Den ena kanske saknar annan sysselsättning och kan delta i aktivitet i stor omfattning. Den andra kanske redan arbetar deltid, deltar i behandling eller har en annan kommunal insats flera dagar i veckan.
För EKB blir det därför ännu viktigare med aktuell information, tydlig dokumentation och fungerande samverkan med andra verksamheter.
Barn och unga: kravet gäller föräldern, men påverkar familjen
Barn under 18 år omfattas inte själva av aktivitetskravet. Däremot kan familjens vardag påverkas när en förälder omfattas.
För den som har barn i hushållet som är yngre än åtta år, eller som ännu inte har avslutat sitt första skolår, ska tiden i aktivitetskravet minskas med tio timmar per vecka.
Kommunen ska också ta hänsyn till möjligheten till förskola, fritidshem eller annan omsorg.
Men frågan är bredare än så: En familj kan samtidigt ha familjebehandling, kontakter med skola eller BUP, pågående utredning inom barn och unga eller andra stödinsatser. Föräldern kan behöva delta i möten och behandling som är viktiga för barnet.
För barn- och ungdomsverksamheten blir den viktiga frågan därför hur familjens olika insatser kan fungera tillsammans.
Aktivitetskravet är inte barn- och ungdomshandläggarens ansvar, men kunskap om familjens situation kan vara viktig för den planering som görs inom ekonomiskt bistånd.
LSS: när andra insatser redan fyller vardagen
För personer inom LSS blir gränsytan tydlig när det redan finns daglig verksamhet eller andra omfattande stödinsatser.
Daglig verksamhet enligt LSS ska vägas in när aktivitetskravet bedöms. Om personen redan deltar i en offentlig insats på heltid ska ytterligare aktivitetskrav som utgångspunkt inte läggas ovanpå detta. Vid deltidsinsats behöver omfattningen anpassas.
Det innebär att det inte räcker att veta att en insats finns. Hur omfattande är den? Hur ser deltagandet ut? Vilken faktisk förmåga har personen? Finns det andra stöd eller ersättningar som påverkar bedömningen?
För LSS-handläggare och verksamheter blir samordningen viktig, även om det är ekonomiskt bistånd som ansvarar för själva aktivitetskravet.
Socialpsykiatri: förmågan kan förändras
Liknande frågor uppstår inom socialpsykiatrin.
Sysselsättning enligt socialtjänstlagen och andra kommunala insatser ska vägas in när omfattningen av aktivitetskravet bestäms.
Samtidigt kan personens förmåga att delta variera över tid. En person kan under en period klara en högre aktivitetsnivå och under en annan behöva lägre belastning eller mer stöd.
Här blir den individuella bedömningen särskilt viktig. Kunskap från boendestöd, socialpsykiatri, behandlare och andra aktörer kan bidra till en mer realistisk planering.
Frågan blir inte bara hur många timmar som ska fyllas, utan vilka aktiviteter som faktiskt är möjliga och meningsfulla för personen.
Vuxen: behandling och aktivitet behöver gå ihop
Inom vuxenverksamheten finns ofta personer vars väg mot egen försörjning börjar med något annat än jobbsökande.
Det kan handla om beroendeproblematik, rehabilitering, social utsatthet eller andra hinder som behöver hanteras först eller parallellt.
Pågående behandling och andra offentliga insatser ska vägas in när aktivitetskravet bestäms.
Det innebär inte att varje behandling automatiskt ersätter aktivitetskravet, men planeringen behöver ta hänsyn till både omfattningen av insatsen och personens förmåga.
För verksamheterna blir det viktigt att behandling, rehabilitering och aktivitetskrav inte drar åt olika håll. Målet behöver vara en planering där insatserna stärker varandra.
Våld i nära relationer: säkerheten måste få plats
För personer som är utsatta för våld i nära relationer kan situationen vara särskilt komplex.
Det kan finnas skyddsbehov, tillfälligt boende, kontakter med polis, sjukvård och socialtjänst och en vardag som förändras snabbt.
Våldsutsatthet är inte i sig ett generellt undantag från aktivitetskravet. Däremot ska kravet anpassas efter personens faktiska förmåga, övriga insatser och individuella situation. Det gör samverkan med ekonomiskt bistånd viktig.
Samtidigt behöver hänsyn tas till sekretess och säkerhet. Ekonomiskt bistånd kan behöva känna till att det finns omständigheter som påverkar personens möjlighet att delta utan att fler känsliga uppgifter än nödvändigt delas.
När sjukdom påverkar deltagandet
Från den 1 juli 2026 finns också tydligare regler om läkarintyg inom försörjningsstödet.
Om sjukdom gör att en person inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande eller delta i en anvisad aktivitet behöver detta i vissa fall styrkas med läkarintyg.
Sjukdom blir därför ytterligare ett område där ekonomiskt bistånd kan behöva förhålla sig till information och bedömningar från andra verksamheter och hälso- och sjukvården. Även här behöver den individuella bedömningen stå i centrum.
När flera verksamheter möter samma person
Det kanske mest intressanta med aktivitetskravet är därför inte själva antalet aktivitetstimmar.
Det är vad som händer när flera verksamheter redan finns runt samma person.
En person kan ha ekonomiskt bistånd, boendestöd och sysselsättning. En annan kan ha behandling inom vuxen och kontakt med sjukvården. En tredje kan vara förälder i en familj med pågående stöd från barn och unga. En fjärde kan leva med skyddsbehov efter våld i nära relationer.
Aktivitetskravet ligger hos ekonomiskt bistånd, men viktig kunskap om personens vardag kan finnas på flera håll.
Det väcker frågor som många verksamheter behöver förhålla sig till:
Vad gör personen redan? Hur omfattande är insatserna? Vad klarar personen just nu? Finns det aktiviteter som krockar med varandra? Och hur undviker vi att flera verksamheter ställer rimliga krav som tillsammans blir orimliga?
Från krav till en plan som fungerar
Aktivitetskravet är en förändring inom ekonomiskt bistånd, men genomförandet berör betydligt fler.
För barn och unga handlar det om hur förälderns aktivitet fungerar tillsammans med barnets behov. För LSS och socialpsykiatri om hur befintlig sysselsättning och individens förmåga vägs in. Inom vuxen behöver behandling och rehabilitering fungera tillsammans med vägen mot egen försörjning. För personer som är utsatta för våld behöver säkerhet och en snabbt föränderlig livssituation kunna tas med i planeringen.
För ekonomiskt bistånd handlar det om att samla den bilden och göra den till en individuell och genomförbar plan.
På CareOn följer vi införandet av aktivitetskravet och hur det påverkar olika delar av socialtjänsten.
Hur ser det ut hos er? Vilka frågor uppstår när aktivitetskravet möter andra insatser inom exempelvis barn och unga, LSS, socialpsykiatri, vuxen eller våld i nära relationer?
Vi tar gärna del av era erfarenheter, frågor och utmaningar.
