När den nya socialtjänstlagen trädde i kraft 2025 var ambitionen tydlig: socialtjänsten ska bli mer förebyggande, mer tillgänglig och mer kunskapsbaserad.
Även om LSS styrs av egen lagstiftning påverkas verksamheterna av samma utveckling som resten av socialtjänsten. Frågor om delaktighet, tillgänglighet, samordning och likvärdighet har fått ett ökat fokus i många kommuner.
Nu har kommunerna haft drygt ett år på sig att påbörja omställningen. Men har lagen lett till några konkreta förändringar?
Det korta svaret är ja – men kanske inte på det sätt som många förväntade sig.
Den största förändringen är tydligare förväntningar
Många av de principer som lyfts fram i den nya socialtjänstlagen är inte nya för LSS-verksamheter. Flera kommuner har länge arbetat för att stärka individens självbestämmande, delaktighet och möjligheter att leva ett självständigt liv.
Det som däremot har förändrats är att lagstiftningen tydligare beskriver vilken riktning socialtjänsten som helhet förväntas ta.
Många verksamheter beskriver att frågor om förebyggande arbete, tidigt stöd och samverkan nu diskuteras i ett bredare sammanhang än tidigare. För vissa kommuner innebär det mindre justeringar. För andra innebär det ett mer omfattande utvecklingsarbete där arbetssätt, samverkan och organisation ses över.
Gemensamt är att diskussionerna om tillgänglighet och likvärdighet har fått en större tyngd än tidigare.
Likvärdighet handlar om mer än kommungränser
En av lagens tydliga ambitioner är att minska omotiverade skillnader i vilket stöd invånare får.
Inom LSS handlar frågan inte bara om skillnader mellan kommuner. Det handlar också om att personer med funktionsnedsättning ska kunna förvänta sig samma kvalitet, samma bemötande och samma tillgänglighet oavsett vilken verksamhet eller handläggare de möter.
Flera kommuner arbetar därför med att stärka gemensamma arbetssätt, förbättra uppföljningen och skapa större samsyn kring bedömningar och insatser.
Målet är inte att minska det professionella handlingsutrymmet. Däremot ökar förväntningarna på att stödet ska upplevas som mer sammanhållet och förutsägbart för individen.
Det är en ambition som många kommuner delar – men som också ställer krav på ledarskap, metodstöd och kompetens.
Omställningen handlar lika mycket om kapacitet som om arbetssätt
När utvecklingsarbete diskuteras hamnar fokus ofta på metoder, kvalitet och organisation. Men i många kommuner handlar utmaningen minst lika mycket om kapacitet.
Många LSS-verksamheter arbetar redan idag med utmaningar kopplade till kompetensförsörjning, rekrytering och kontinuitet. Samtidigt ökar kraven på dokumentation, uppföljning och kvalitetsarbete.
Det gör att omställningen till stor del blir en fråga om att skapa utrymme för förändring i en redan pressad vardag.
Det är också här vi ser att många chefer brottas med samma fråga:
Hur utvecklar vi verksamheten och stärker kvaliteten utan att påverka kontinuiteten för de personer som är beroende av vårt stöd varje dag?
Har vi sett några resultat?
Det är fortfarande tidigt att dra långtgående slutsatser om lagens effekter.
Däremot beskriver många kommuner att den nya socialtjänstlagen har bidragit till fler diskussioner om hur stöd kan ges tidigare, hur verksamheter kan samverka bättre och hur individens delaktighet kan stärkas.
Även om det är för tidigt att bedöma de långsiktiga effekterna ser många att frågorna fått en tydligare plats i både verksamhetsplanering och kvalitetsarbete.
Kanske är det just där den största förändringen hittills finns. Inte i enskilda organisationsförändringar, utan i att förväntningarna på socialtjänstens uppdrag har blivit tydligare.
Hur ser det ut inom er LSS-verksamhet?
Nu när vi går in i år två med den nya socialtjänstlagen blir det särskilt intressant att följa utvecklingen inom LSS. Vi tar gärna del av era erfarenheter av omställningsarbetet, de effekter ni ser och de utmaningar ni möter.
Tillsammans kan vi skapa en bättre bild av hur förändringen påverkar verksamheterna i praktiken.
